Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den helige man, som nyss talade med er i gäststugan
derute.»
»Han kallar sig pater Sofronius», svarade värden,
sättande sig ned på den målade träbänk, der
jag inbjöd honom att taga plats. »Han lärer vara
från Prag.»
»Och han bor här hos er?»
»Ja, herre! Sedan ett par dagar värdigas han att
hedra mitt ringa hus med sin närvaro.»
»Verkligen? Nåja, det är också ett hus, som är
lika utmärkt för renlighet, ordentlighet och snygghet,
som andra ölhus äro omtalade för motsatserna. Jag
undrar icke storliga öfver att den ärevördige fadren
har slagit sig ned här.»
Jag kunde nogsamt förstå, att den beskedlige
mannen kände sig smickrad af mina berömmande ord
och att jag genom dem hade gjort ett betydande steg
in i hans förtroende.
»Viljen I villfara en bön, som jag känner
mig mycket hågad att framställa?»
Det var jag, som nu gick honom närmare in
på lifvet medelst detta spörsmål, till hvilket han
svarade:
»Gerna, om det i min förmåga står.»
»Åh, det är en helt enkel, men för mig ganska
angelägen sak, som jag ärnar bedja er om.»
»Låt höra! Som jag sagt, skall jag gerna bifalla
eder önskan, så vida jag kan det.»
»Följen mig till den helige fadrens kammare.»
»Men... hvarför?» sporde han icke utan förvåning
öfver arten af den begäran, som jag hade
framstält till honom. Han kunde tydligen icke fatta, hvad
ärende jag kunde hafva att uträtta på det stället. Jag
skyndade att svara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
