- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
138

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sysselsättningar, som min soldattjenst fordrade. Vi
lefde godt i den goda staden Mainz och ledo icke af
något slags brist, så att det verkligen var det bästa
vinterqvarter, som någonsin en krigshär kan önska sig
efter utståndna mödor och till samlande af nya krafter
för kommande vedermödor. Äfven den del af hären,
som var förlagd i den kringliggande nejden, kunde
icke nog beprisa de goda dagar, som de njöto under
denna vinter.

När följande dagens morgonsol uppsteg på en
klar och genomskinlig himmel, ansåg jag detta såsom
ett godt järtecken med hänseende till dagens arbete,
ty det var på aftonen af just denna dag, som Ulrik
Apfelbaum, enligt sitt till pater Antonius i kyrkan
gifna löfte, skulle utföra det svarta dåd, hvilket
syftade till Gustaf Adolfs och hans befälhafvares död
och undergång.

Strax innan skymningen utbredde sin slöja
öfver stadens husrader och öfver flodens breda yta,
stälde jag mina steg till den sedan gårdagens
äfventyr väl bekanta krogen, och som jag hade ganska
lång väg att tillryggalägga, var det redan mörkt,
när jag nalkades huset. Obemärkt lyckades jag
intränga i husets inre, efter att hafva blifvit
öfvertygad om Ulrik Apfelbaums frånvaro, derigenom
att intet ljussken kunde varseblifvas genom hans
fönster. Likväl stannade jag en stund utanför hans
dörr, enär det ju var en möjlighet, att han tillbringade
de återstående två timmarne i mörker, men då
jag efter en stunds lyssnande icke hade förnummit
det allra minsta ljud inifrån, klef jag dristigt in.
Alldenstund jag icke dristade mig att tända ljus,
måste jag i fullkomligt mörker bända upp de båda
golftiljorna, ty det svaga ljussken, som utvecklades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free