Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ah», men jag är likväl din kamrat! Påminn
dig det!»
»Tig! Jag har inga kamrater bland lönmördare
och bofvar af ditt skrot och korn.»
»Du ämnar öfverlemna mig åt konungen?»
»Otvifvelaktigt!»
»Du ämnar låta aflifva mig?»
»Ja, sedan du pinats på alla upptänkliga sätt.
Menar du, att konungamord är en förbrytelse, som
straffas tillräckligt blott derigenom, att man hänger
upp brottslingen i närmaste träd? Jag trodde dig icke
om slik enfald, du som eljest är så klipsk och kan
uppgöra så ypperliga planer till andras förderf.»
»Du hånar mig?» sade han jemrande.
»Visst icke!»
»Hvad gagn har du af att låta taga mitt usla lif?»
»Jag har deraf intet gagn.»
»Nå, så släpp mig då!»
»Aldrig!»
»Lös mina band åtminstone!»
»Icke jag, men konungen må lösa dina band eller
tillknyta dem ännu fastare, huru honom lyster.»
»Var icke hård! Hör min bön!»
»Nej!»
»Lyssna till min jemmer!»
»Tig!»
»Jag anropar dig såsom man anropar ett helgon
eller åkallar Maria, Guds moder. Var barmhertig!
Var barmhertig!»
»Var du barmhertig, när du i Guds eget hus
sålde min konungs lif till pater Antonius för femtusen
daler?»’
»Ah, du vet...?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
