- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
163

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det nya citadellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nej, i sanning!» Derpå hade jag icke tänkt.

»Sveriges Vapen! Det är lösen för natten.»

»Godt! Jag skall ihågkomma det!»

Klart sken månen från den molnfria himlen,
kastande öfver flodens spegelklara yta en strimma
af ljus. Der jag stod på stranden såg jag
midtöfver floden de mörka konturerna af Gustafsborg
resa sig majestätiskt öfver de andra föremålen i
trakten, liknande en jätte ibland dvergar. Den
sidan af citadellet, som var vänd mot mig, låg
insvept i mörker och såg så dyster ut, som om
borgen hade slutit inom sig alla dystra hemligheter i
verlden. Åtminstone kunde jag klart föreställa mig
henne såsom en riddareborg från den förgångna
tiden, då barderne vid instrumentets smältande toner
i de vapenfylda salarne sjöngo om krigiska
bedrifter och manlig svärdslek för skäggiga, bistra
gestalter och då vapenbrak och stigmannalif voro
mannens skönaste njutning. Jag tänkte mig sjelf
såsom en riddare, hvilken närde ädel böjelse till stolts
jungfrun derborta i borgen och här från stranden
kastade längtansfulla blickar till den älskades
boning.

Så drömde jag vaken om en längesedan
försvunnen tid, då mina öron uppfångade ljudet af
fotsteg på den af grof sand betäckta stranden. Jag
såg två gestalter närma sig, men ännu voro de
ganska långt borta. Den ena var tydligen en karl,
men den andra, insvept som den var i en fotsid
drägt, kunde ganska väl anses tillhöra qvinnoslägtet.
Som jag ansåg det vara ett älskande par, hvilket
här tillfredsstälde alla kärlekskrankas passion
för det bleka månskenet och jag hvarken önskade
taga någon del af hvad de kunde hafva att om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free