- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
190

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det nya citadellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min sida en ofantlig hög af den äskade varan.
Sjelf fann jag i min klädnad ett snöre, som icke
hade lemnat mig sedan äfventyret i källaren
under kurfurstens palats. Det var samma snöre, med
hvilket jag då hade bundit honom, och allt sedan
hans rymning hade detta snöre sin en gång för alla
faststälda mission här i verlden, nämligen att tjena
till medel för — Ulrik Apfelbaums hängning.

Nu stälde vi oss så, att vi icke voro synliga
för dem, som passerade den trånga gången. Hvarje
man hade ett snöre och en munkafvel i sin hand
och dessutom låg förrådet af dessa artiklar icke
långt borta, så att hvar och en kunde lätt förskaffa
sig sådana, efterhand som de förbrukades och nya
behöfdes. Sjelf stod jag närmast öppningen, för att
gripa den förste, som framstack sitt hufvud, och de
andra hade befallning att i den ordning, som de nu
innehade, framträda en efter annan för att gripa
sitt offer, hvarefter de skulle aflägsna sig med detta,
binda det och sedan sluta sig till raden å nyo. Så
skulle vi fortsätta vårt arbete, till dess alla
inkommit och blifvit oskadliggjorda. Munkaflarne skulle
nedtysta alla möjligen tillärnade invändningar eller
varningsrop från deras sida, som redan hade råkat
i denna fälla.

Sedan dessa anordningar blifvit träffade, dröjde
det icke länge, innan jag såg spetsen af en
munkhätta tränga fram i öppningen. Jag höll mig redo.
Så snart den menniskokropp, hvars hufvud
munkhättan betäckte, hunnit halfvägs ut i det fria, grep jag
plötsligt ett kraftigt tag i hans nacke och hindrade
honom samtidigt med den andra handen från att
ropa eller på annat sätt antyda för de efterföljande
hvad som så oväntadt hade vederfarits honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free