- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
215

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men det var icke rådligt att tveka i fråga om
hvad som borde göras, icke heller hade jag tid att
utforska hvad det blifvit af den sköna ungmön,
hvilken jag icke hade sett, sedan hon blef af mig
befriad ur sina fienders händer. Jag egnade
visserligen en tanke deråt och skulle gerna velat göra
mera, men jag ansåg det vara för ögonblicket mera
vigtigt att bispringa hennes fader, som tydligen
lopp fara att till sist blifva öfvermannad af en bättre
väpnad motståndare.

Ah!.... i det ögonblick, då jag rusar fram för
att blanda mig i den ojemna striden, ser jag den
obeväpnade fienden vackla och falla till jorden.
Jag såg det så tydligt mot himlens ljusare grund
och jag kunde äfven varseblifva orsakerna till denna
händelse. Jag trodde till en början, att han hade
blifvit drabbad af Herman Strahls spanska rör, men
så var icke förhållandet. Bakifrån hade en qvinna
nalkats honom och troligen kastat en snara om hans
hals, ty jag såg honom falla, och jag såg henne
ännu qvarstå med utsträckt hand, liksom i det
ögonblick, då hon drog snaran tillsammans.

Hvem månde den qvinnan vara, tänkte jag vid
mig sjelf, och ehuru jag för mörkrets skull icke
kunde urskilja hennes anletsdrag, hade jag en
föreställning om, att det icke kunde vara någon annan
än Aurora, som på detta sätt kommit sin fader till
hjelp och undsättning.

Nu återstod alltså blott en enda motståndare.

Så snart jag kom fram till stridsplatsen,
tvingade jag denne att vända sig emot mig och lemna
den obeväpnade Strahl i ro. Denne skyndade att
egna sina omsorger åt sin dotter, sedan han
tillropat mig ett ljudligt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free