Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag blef förhindrad att säga den unga flickan,
hvad det var, som jag hoppades, ty den af
knektarne, som fått i uppdrag att hafva utkik åt vägen,
framträdde och rapporterade kort och godt, såsom
hade det blott gält en obetydlig sak:
»Nu äro de här!»
Derefter gick han lugn och tyst tillbaka till
sin plats, fattade sitt gevär och tycktes icke mera
bekymra sig om någonting, men jag visste, att när
det gälde, skulle han strida som ett lejon.
Det är klart, att jag icke dröjde att taga fienden
i betraktande.
De hade just framkommit ur lunden, genom
hvilken vägen slingrade sig, och tycktes vara
villrådiga om, hvar vi väl kunde befinna oss.
Säkerligen hade de väntat att finna oss lägrade här i
allsköns ro och såsom tjufven om natten, så
oförmodadt, hade de för visso trott sig skola komma
öfver oss.
Jag kunde nu tydligt varseblifva anföraren och
granska hans utseende. Det var en medelåldrig,
kraftfull man med ett pussigt och ingalunda skönt
ansigte. Han bar en öfver axlarne kastad lång och
vid ryttarekappa. Jag hade just slutat dessa
iakttagelser, då jag plötsligt alldeles invid mig kände
en ljuf andedrägt och hörde en mild stämma hviska:
»Det är han!»
»Jag förstår!» svarade jag, äfven i hviskande ton.
Denna andedrägt och röst tillhörde den unga
flickan. Hon hade sakta gått fram till mig och
stod der nu, granskande, liksom jag, våra fiender.
Ehuru hon visserligen var af en i fönstret växande
buske skyddad för deras blickar, kunde jag dock
icke undertrycka en varning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
