Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilketdera det nu i grunden var, lände emellertid
oss till lika stor fördel, som den var honom till
skada.
Tre fiender trängde sig på en och samma gång
upp på vår förskansning och alla tre lyftade på en
gång sina svärd öfver mitt hufvud.
Det var för mig ett ögonblick af stor fara, ty
det var mig omöjligt att på samma gång afvärja
från mitt hufvud alla tre huggen. Min död syntes
vara oundviklig och knappt skulle någon, som åsett
striden, hafva velat i denna stund köpa mitt lif
för ett halft öre kopparmynt.
Jag värjde mig dock manligen och gaf med
mitt svärd ett dråpslag åt den ene, så att han
tumlade ned från sin ställning och snart söndertrampades
af sina vilda, påträngande kamrater. De båda
öfriga höllo i detta ögonblick sina svärd lyftade till
hugg, då jag plötsligt erhöll en lika oväntad, som
kraftig hjelp.
Ett skri af en qvinlig röst inifrån tornet och från
den vrå, der Aurora och hennes tjenarinna hade
sin plats, i närheten af våra hästar, lät höra sig.
Det ljöd såsom ett nödrop:
»Min Gud! De döda honom! Ah!»
Få ögonblick derefter hade en väl rigtad kula,
som kom inifrån tornet, för alltid tillslutit ögonen
på den ene af de båda fiender, som hotade mig. I
samma sekund föll den återstående för ett väl
måttadt hugg af min sidokamrat.
Allt detta tilldrog sig så hastigt, att de tre
fiendernes fall kunde sägas hafva varit samtidigt
och på tiondedelen af den tid, som nu erfordrats för
att skildra detta uppträde, var jag befriad ur min fara.
Då jag nu hade rådrum att vända mig om, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
