Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att se, hvem den oförmodade hjelparen var, blef jag
varse Aurora, som ännu stod qvar med den rykande
pistolen i sin sköna hand.
»Gud ske lof, att I ären oskadad!» utropade hon,
med en suck lättande sitt hjerta, som tycktes hafva
varit betaget af ångest för mig.
I denna stund hade jag icke tid att närmare
betänka, hvad hennes synbara ångest för min fara
och hennes icke mindre tydliga glädje öfver min
räddning hade att betyda, men sedermera, när stridens
oro hade lagt sig, tänkte jag mången glad tanke
vid minnet häraf och vid minnet af den sköna,
talande blick, hvarmed hon i denna stund
lyckliggjorde mig.
Nu voro emellertid alla våra skjutvapen å nyo
laddade. En ny salva betog fienderna helt och
hållet modet och tvingade dem att söka sin
räddning i flykten. I vild oordning störtade de
qvarlefvande utför sluttningen, under det deras
anförare, slående sig för bröstet och rifvande sitt hår,
i fullt raseri utbrast:
»Fege uslingar! Gifver jag eder kost och lön
för att få se eder fly som gamla käringar? Halt!
säger jag! Vänden om! Gå på!»
Men alla hans bemödanden voro fåfänga. Först
när de befunno sig nere på vägen, dit våra kulor
icke kunde hinna, hejdade de sin snabba flykt och
samlade sig åter till en trupp, dock utan ordning.
Många voro de eder och grymma de hotelser,
med hvilka anföraren nu öfverhopade dessa knektar,
som dock gjort allt hvad man rimligtvis kunde
begära af dem.
Då steg en man fram ur den oordnade truppen
och tycktes göra sin anförare ett förslag, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
