Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta var således fiendernes plan. Det var
efter ankomsten af desse hjelpare öfverst uppe på
tornet, som anföraren hade bidat. De tio, som jag
sett skilja sig från hufvudstyrkan, hade tagit en
omväg upp på berget och från detta på något sätt
lyckats öfverflytta sig till murens kant — en för
oss vådlig krigslist, ty vi lupo fara att blifva
ofvanifrån nedskjutna såsom hundar af en fiende,
hvilken vi svårligen kunde nå.
Nu var emellertid icke ett ögonblick att
förlora. Snabbare än tanken höjde jag mitt vapen
och innan den skäggige deruppe ännu hade hunnit
få säkert sigte, hade jag affyrat skottet. Nästan
i samma ögonblick brann också hans skott af, men
min kula nådde honom dess förinnan, så att hans
vapen fick en annan rigtning, än den tillärnade
och hans kula, utan att skada, studsade mot väggen,
hvarefter den nedföll, utan att ens vidröra
någon af oss.
Men kulan var icke ensam på den färden, ty
den dödligt sårade krigaren nedföll äfven midt ibland
oss och det svåra fallet mot de på tornets botten
hopade stenblocken fullbordade ögonblickligen det
verk, som min väl rigtade kula hade begynt.
När mannen föll ned, hördes Auroras gamla
tjenarinna ropa:
»Åh, herre Gud, nu är det ute med oss! Nu
regna de ned från skyarna!»
Aurora sade ingenting, men hennes blickar
voro icke lika stumma som hennes läppar, tvärtom
.... de sade mera, än någonsin skulle kunna
uttryckas med ord. Hon var blek och jag kunde
tydligt förstå, att dessa skakande uppträden började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
