Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min flicka! Min Aurora! Det söta barnet!
Jag måste tillbaka för att uppsöka henne! Hon är
i den lede fiendens klor. Släpp mig!»
Jag sade henne, att hennes matmoder var räddad
och befann sig i detta hus, men att hon icke
finge se och störa henne, förrän hon af sig sjelf
hade vaknat. Detta tycktes i någon mån lugna
henne.
»Är det rigtigt sant?» sporde hon.
»Ja, det är så visst, som att Gud lefver.»
Då satte hon sig i en vrå och afvaktade
undergifvet den stund, då hon kunde få återse sin
matmoder.
Nu först kunde jag få tillfälle att utspörja hvad
mina knektar hade genomlefvat under nattens lopp.
De hade lyckligt slagit sig igenom, men då hela
den fiendtliga styrkan hade satt efter dem, hade de
varit nödsakade att gömma sig undan i en tjock
skog, till dess natten inbrutit och de hade sett
fienderna efter ett fruktlöst sökande återvända. Detta
var orsaken till deras fördröjda ankomst.
»Och hvad har det blifvit af mannen, som
utvisade den hemliga gången för oss?»
»Han lemnade oss utanför staden och drog sina
färde åt andra håll.»
»Nå, gån nu till hvila ett par timmar, till dess
tiden är inne att bryta upp och fortsätta vår färd
till Hanau!»
De uttröttade karlarne gingo till hvila, men
klockan tio sutto vi åter alla till häst och färdades
sakta i rigtning mot Hanau. Utan att upplefva
något vidare äfventyr, anlände vi dit på eftermiddagen
och jag hade den glädjen att öfverlemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
