Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aurora, oskadad och frisk, i hennes anförvandters
händer.
Emedan jag hade beslutat att genast anträda
återfärden till Mainz, tog jag strax afsked af
ungmön. Jag kände en pinande smärta i mitt bröst
i detta ögonblick, och jag tyckte mig äfven i Auroras
ögon kunna se, att afskedet icke var henne lätt,
ty en tår skimrade i hennes ögonvrå, och när hon
räckte mig handen, tryckte hon den krampaktigt.
Omöjligt skulle det nu hafva varit att undertrycka
de ord, som sväfvade på min tunga:
»Vågar . . . . vågar jag hoppas . . . .?»
»Du kan hoppas allt,» svarade hon och vände
sig om, för att dölja sin rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
