- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
282

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes vara hemma öfverallt, som kände alla
hemliga gångar och hade god reda på alla vägar.

Med en längtan, som är lätt begriplig, afvaktade
jag något tecken, hvaraf jag kunde sluta till,
att bron vore färdig. Till dess jag erhållit ett
sådant tecken, måste jag emellertid qvarstanna på
min post, ehuru mycket jag önskade att få
begifva mig till konungen, omtala den upptäckt, jag
gjort, och vördsamt råda honom att låta rytteriet
på detta vadställe öfvergå floden, så att vår härsmagt
från två sidor kunde falla öfver det fiendtliga
lägret. Segren skulle derigenom blifva så mycket
vissare.

Ännu måste jag under tre goda timmar underhålla
röken och jag började redan tycka, att det
drog ut på tiden, då plötsligen vinden frisknade
till och lyftade röken såsom en slöja från flodytan,
förande den längre bort. Hvad såg jag nu?

Finnarne hade redan framskridit så långt, att
de blott befunno sig några få alnar från andra
stranden. En bro, visserligen icke särdeles stark
eller varaktig, men dock en bro, var således slagen
öfver floden och det utan att fienderne hade haft
ens den aldra ringaste aning om detta arbete.

Jag insåg, att med den starka vind, som nu
blåste, skulle det vara ett fåfängt försök att vilja
ännu en gång insvepa floden i rök och töcken.
Dessutom hade fienderne redan varseblifvit bron
och afsigten med ett slikt försök skulle således ändå
icke hafva blifvit vunnen.

Så snabbt, som det var mig möjligt, tillryggalade
jag vägen till lägret och frågade genast efter
konungen. Man hänvisade mig till batterierna nere
vid stranden och då jag kom dit, varsnade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free