- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
286

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erhöllo fritt aftåg, hvarefter Gustaf Adolf den 24
April intågade i staden, der han lät borgerskapet
hylla sig. Sålunda tryggad i afseende på
besittningen af denna stad, drog han vidare, och snart
lågo vi framför Ingolstadt, en af de starkaste
fästningar i Tyskland.

Befolkningen på landsbygden kring Ingolstadt
var ingalunda vänskapligt sinnad mot oss, såsom
vi ganska ofta och känbart nog fingo erfara.
Utskickade från de påflige gjorde äfven sitt till för
att uppreta bönderna till fanatism, så att de,
hvarhelst de träffade en svensk man, utan barmhertighet
dödade honom, i den tanken, att sådana mord
voro behagliga för Gud och helgonen och ett
vigtigt steg till salighetens vinnande.

Åtskilliga gånger hade Gustaf Adolf redan fört
an sina tappra trupper till stormning, men varit
nödsakad att gifva tecken till återtåg, utan att hafva
vunnit någon fördel. Tillys soldater försvarade sig
med hjeltemod och, sedan Tilly här aflidit tillfölje
af de vid Lech honom tillfogade såren, blandade
sig säkerligen äfven en viss hämdlystnad uti den
oförskräckthet, hvarmed de afslogo hvarje försök att
eröfra staden. Mången svensk fick bita i gräset
och i synnerhet var manspillan stor bland våra
officerare, så att det nästan såg ut, som om Ingolstadts
tappre försvarare hade funnit sitt största nöje
i att mot dem rikta sina kanoner.

Det var icke ovanligt, att konungen sjelf företog
recognosceringsfärder, hvilka stundom utsträcktes
ända in under fiendens kanoner, så att han och
hans följesmän mången gång lupo stor fara till
lifvet.

En morgonstund, då det nyss blifvit rörelse i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free