- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
287

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska lägret, såg jag utanför konungens qvarter
en tjenare, som höll konungens häst, afvaktande den
stund, då det behagade konungen att begagna sig
af honom. Som jag visste, att konungens häst
aldrig framfördes, utan att konungen dertill gaf
uttrycklig befallning, kunde jag nogsamt förstå, att
det åter gälde någon af dessa recognosceringsturer.

Vid jag så stod och väntade att få se konungen,
anlände den unge markgrefven af Baden till häst
och stannade utanför den låga boning der Gustaf
Adolf hade sitt qvarter. Rask och vig, hoppade
den unge fursten med lätthet af hästen, som han
öfverlemnade åt en tjenare, hvarefter han, gnolande
en visa, munter och glad ingick till konungen.

Nu ankom till stället en liten trupp af tjugo
ryttare. Äfven de stannade utanför konungens stuga.
Det likade sig till att i dag skola blifva en färd
af ganska allvarsam natur, alldenstund konungen
sällan hade för vana att låta någon betäckning
medfölja på sina färder. Han älskade att vara ensam,
under det han uttänkte sina snillrika planer.

Konungen visade sig i dörröppningen, åtföljd
af markgrefven. Soldater af olika vapen hade
samlats för att beskåda konungens affärd och upphöjde
nu vid konungens åsyn ett muntert hurrarop. Man
kunde nogsamt finna, att Gustaf Adolf var älskad
af sitt folk.

Den gode fursten helsade vänligt åt alla sidor
och äfven markgrefven täcktes skänka oss en helsning,
ehuru hans sätt att göra detta var stoltare
och mindre hjertligt, än konungens.

Jag tyckte mig märka, att Gustaf Adolf fästade
sina blickar på min obetydliga person. Rigtigt!
Han vinkade mig med handen, och jag var icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free