Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senfärdig i mina rörelser, då jag nu instälde mig
hos honom.
»Lyster det dig, Flink, att göra en färd tillsammans
med din konung i dag?»
»Visserligen?»
»Men jag förbereder dig på, att det månde blifva
en vådlig färd. Vi ärna oss ända in under
fästningens kanoner.»
»Jag hoppas, att min herre och konung aldrig
funnit mig vara rädd.»
»Nå, det måste jag medgifva! Vill du vara med
i dag, så skynda efter din häst och sök att
upphinna oss!»
Jag lät naturligtvis icke säga mig detta två
gånger, utan skyndade bort att uppsöka min gångare,
och hade snart upphunnit konungen och hans följe,
som i sakta mak redo öfver fältet i rak linie mot
fästningen.
På vallarne och de väldiga stadsmurarne gingo
de fiendtlige soldaterne fram och tillbaka och tycktes
alldeles icke bry sig om oss, ja, man kunde icke
ens märka, att de blefvo oss varse.
Rakt fram gick färden, ända till dess vi redan
flera minuter befunnit oss inom skotthåll för
fiendens styckekulor. Då togo vi af åt sidan och
beskrefvo en halfcirkel kring murarna, allt jemt
befinnande oss inom det område, dit fästningens
kanoner ganska lätt kunde hinna. Konungen
betraktade med yttersta noggrannhet fästningsverken
och gjorde äfven en eller annan anteckning på ett
papper, som han hela tiden hade hållit i handen.
Det var tydligt, att han glömde hela verlden
omkring sig för att endast sysselsätta sig med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
