- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
289

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

planer och beräkningar. Blott en enda gång hörde
jag honom yttra till markgrefven af Baden:

»Underligt vore ändå, om vi icke till slut skulle
kunna finna en utväg att intaga denna stad. Vi
pläga hafva Gud och lyckan med oss.»

»Ja,» sade den unge markgrefven sorglöst, »det
lärer näppeligen finnas någon fästning i hela
verlden, som kan hålla stånd mot konungens af Sverige
öfverlägsna krigskonst och svenskarnes djerfva mod.»

»Dock hafva vi redan förspilt mycken tid och
mycket folk framför Ingolstadt och i sanning skulle
jag icke för flera dagar sedan hafva dragit härifrån,
om jag icke lockats af utsigten till ett skönt byte.»

»Byte?.... Ah, jag förstår? I menen
kurfursten? Det vore sannerligen nöjsamt att se den
stolte Maximilian af Bayern såsom eder fånge.»

»Ännu äro vi icke der!» sade konungen,
hvarefter samtalet afstannade.

Jag hade länge märkt, att det blifvit en lifligare
rörelse på murarne. Mycket folk hade samlats der
och jag såg till och med några, som sysslade med
kanonerna, liksom om man nu hade börjat med
allvar tänka på att skicka oss en kula.

Att rörelsen gälde oss, derom kunde jag så mycket
mindre tvifla, som fienderna synbarligen följde
oss uppmärksamt med sina blickar och en eller
annan af dem till och med utpekade oss med handen.
Jag började nästan misstänka, att man hade
igenkänt Gustaf Adolf och att sysslandet med
kanonerna bevisade, att man ärnade begagna sig af det
lägliga tillfället att göra en snar ända på hans
hjeltelif.

Intagen af dessa tankar och darrande för
konungens lif, skulle jag just vördnadsfullt gifva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free