- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
309

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu genomsågade knifven den sista tråden. Jag
var fri.

Endast den, som sjelf varit i en fara, liknande
min, kan föreställa sig den innerliga glädje och
fröjd, med hvilken jag lyftade mina händer mot
höjden. Det behöfdes emellertid en god stund,
innan de återfingo sin vanliga rörlighet och styrka,
hvilka hade blifvit förlamade genom den långvariga
och obeqväma ställning, som de hade varit
nödsakade att intaga i sitt bundna tillstånd.

Det är lätt att inse, att jag icke försummade
att äfven befria mina ben ur den bundna
ställningen. Dock vågade jag icke helt och hållet
afskära deras band, emedan jag fruktade, att mina
väktare kunde förtidigt upptäcka, att deras fånge
återvunnit sin frihet. Jag lät några få trådar
qvarblifva orörda, dock icke mera, än att jag skulle
kunna genom en enda rörelse sönderslita dem.

Ett ögonblick hade jag den tanken att genast
fly, men när jag besinnade, att mina fiender
sannolikt höllo vakt utanför och att jag mycket lätt
kunde falla ett offer för en kula från mina egna
skjutvapen, som de hade fråntagit mig, så afstod
jag från detta försök och beslöt afvakta tiden, för
att möjligen blifva i tillfälle att återtaga mitt svärd
och de öfriga vapnen. Knifven, som hade gjort
mig en så god tjenst, dolde jag omsorgsfullt i min
barm.

För att så mycket, som möjligt var, undvika
att gifva anledning till misstankar, beslöt jag
återvända till den plats, der jag hade legat, då Ulrik
Apfelbaum var inne i stugan. Detta gick nu mycket
lättare för sig, än då jag nyss var bunden äfven
till händerna. Nu kunde jag med dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free