- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
313

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne hade ensam slagit under sig detta byte.
Under det han åt, kastade han ofta de mest
vältaliga blickar på mina vapen, så att man kunde
förstå, att karlen var mycket stolt öfver att vara
obestridd egare till denna härlighet.

Sedan jag en stund förgäfves hade väntat, att
Ulrik Apfelbaum skulle sälla sig till de öfriga,
beslöt jag att icke töfva längre med att göra mig
fri och sätta mig i besittning af de vapen, som
obestridligen tillhörde mig med större rätt, än den
jättelike bonden.

Raskt sprängde jag det återstående svaga bandet
kring benen och reste mig upp, under det jag
samtidigt framtog knifven ur min barm. Mina fienders
förskräckelse vid denna för dem oväntade syn
var utomordentlig. Maten tycktes fastna dem i
halsen, händerna, som voro på väg till munnen,
nedföllo magtlösa och deras kinder bleknade af
sinnesrörelse. Det måste också medgifvas, att när
man plötsligt får se en, som man tror, säkert bunden
fånge spränga sina band och uppträda med all
den frie mannens säkerhet, så skulle äfven den
modigaste man icke kunna värja sig emot en viss,
obehaglig känsla, som icke är alltför långt
aflägsnad från förskräckelse.

Emellertid lemnade jag dem ingen tid att
återvinna deras själsnärvaro, utan gick med säkra och
raska steg rakt fram till den unge jätten, som under
några timmar ansett sig vara den lycklige egaren
till mina vapen. Troligtvis genombäfvades han af
en aning om, att denna ärans och stolthetens tid
var förbi för alltid, ty han tryckte svärdet mot sitt
bröst och lade sina armar korsvis deröfver, liksom
om han hade velat på detta sätt skydda sitt byte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free