- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
315

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höll de djerfvaste på afstånd, började de mindre
modiga att slunga emot mig hvarjehanda lösa
föremål. Här kom ett stenkrus surrande genom luften
och träffade mig i hufvudet. Der åter såg jag ett
tungt trästycke kastas, i tydlig afsigt att träffa
mig. Vika undan kunde jag icke, ty det skulle
hafva varit detsamma som att blottställa min högra
sida för de närmast ståendes knifvar. Jag måste,
qvarblifvande i samma ställning, afvakta slaget.
Träffad på bröstet, hade jag knappt hunnit
återvinna jemnvigten, förrän nya kastkroppar af
hvarjehanda slag hotade mig från alla sidor. Under
allt detta måste jag oupphörligen svänga mitt svärd,
ty om jag blott ett enda ögonblick hade låtit det
hvila, så är det otvifvelaktigt, att en knif genast
skulle hafva begagnat tillfället att söka och finna
närmaste vägen till något ömtåligt ställe af min
kropp.

Jag insåg, att det skulle vara rådligast att så
skyndsamt som möjligt draga mig tillbaka och söka
att uppnå fria fältet. Småningom närmade jag mig
dörren, öppnade den med venstra handen, under
det jag kämpade med den högra, och fäktande ännu
drog jag mig baklänges ut i det fria. Dessförinnan
skulle jag ganska lätt hafva kunnat döda ett eller
par dussin af det vildsinta folket, men då jag
menade, att de voro mera vilseledda och beklagansvärda,
än egentligen elaka, så tyckte jag det vara
en föga berömlig gerning, och jag försäkrar, att jag
vid detta tillfälle aldrig skulle hafva flytt, hade
det icke varit för att skona de arma varelsernas
lif och undgå att nögas dräpa en eller flera af dem.
Om jag hade användt svärdet icke blott till
sjelfförsvar, utan till anfall, så skulle jag säkerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free