Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hejdade henne här, emedan jag förutsåg,
att hon, om ordflödet finge obehindradt fortfara,
skulle väfva in sig sjelf i en sådan massa af
omständigheter och minnen, att hon kunde få svårt
för att finna någon utväg derur.
»Vänta», sade jag. »Allt det der känner jag
redan till. Säg mig nu edert ärende!»
»Åh, herr fänrik, det är för besynnerligt och
det sade också min man, hvilken, om jag får skryta
dermed, icke är något fårhufvud, det berömmet har
nådig kurfursten sjelf gifvit honom, då han en gång
hade den äran att ....»
Det var en sann lycka för mig, att »mannen,
som icke var något fårhufvud», i detta ögonblick
inkom, ty det hade säkert dragit ut på tiden
åtminstone till följande morgon, innan gumman
genom alla sin långtrådiga berättelsekonsts labyrintiska
irrgångar hade hunnit till sjelfva den sak, som
skulle förtäljas.
»Står du här, Katinka, och uppehåller herr
fänriken och försummar hans dyrbara tid med ditt
meningslösa sliddersladder? Du har då ett sätt
att berätta, som kan reta en sten.»
Hustrun tog på sig en sårad min och utbrast:
»Sten? Sten? Jag hade den äran att icke
blifva ansedd af dig som en sten i mina yngre
dagar, då jag, utan att skryta, var en rätt vacker
flicka, som hade tio fri....».
»Tyst, hustru, du ser ju, att herr fänriken
förlorar tålamodet. Jag vet bättre hvad den militäriska
kortheten i uttryck är för en välsignad fördel.
Herre! En gammal käring — nyss — här! Det
är hela saken.» Bagaren såg nu stolt och lycklig
ut. Han hade i sanning varit »kort».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
