Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Värdens gosse var genast beredvillig att
åtfölja mig, och jag sökte att med en blank
silfverdaler ännu mera upptända hans ifver.
Springande vid min sida, ledsagade han mig
genom åtskilliga trånga gator till det ifrågavarande
huset, hvilket låg afsides midt på en ganska stor,
men stenhunden och ojemn plats. Bakom ett vid
ena hörnet af huset växande träd fann jag tjenaren,
hvilken, så snart han hört mitt namn, ihågkom,
att jag en gång varit i hans aflidne husbondes
hus och att det var jag, som hade ledsagat den
unga flickan, då hon lemnade Mainz.
»Herr fänrik, viljen I verkligen rädda henne?»
sporde han med en af glädje darrande röst.
»Jag vill åtminstone våga ett försök, skulle jag
än sätta lifvet till dervid. För utgången svarar
emellertid Herren i himmelen.»
»Ack, då lyckas det säkert! I lätten mitt hjerta
från en svår börda.»
»Är du säker om, att jungfrun är i detta hus?»
»Ja, herre!»
»Har du under dessa dagar sett någon gå ut
eller in här?»
»Nej, ingen annan, än de som hit införde den
ädla jungfrun. Äfven dessa karlar måste vara qvar
derinne, ty jag har oupphörligt hållit vakt, men
icke sett dem aflägsna sig derifrån. Om dagen har
jag suttit bakom den der gärdesgården och, så snart
det mörknat, har jag nalkats huset och under
nätterna haft min post bakom detta träd. I kunnen
förlita eder på mina ord.»
»Godt! Har eljest någonting, som är af vigt,
inträffat?»
»Ingenting!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
