- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
348

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nåväl, gå nu hem till värdshuset och sök den
hvila, som du nu måste vara i stort behof af. Jag
vill för denna natt öfvertaga din vakt och behöfver
icke ditt bistånd.»

»Herre,» sade han, »låt mig blifva här hos eder!
Jag skulle ändå icke kunna finna någon ro eller
sömn. I neken mig väl icke att qvarstanna?
Möjligen kan jag blifva till någon nytta.»

»Nå, blif qvar då, efter du sjelf vill hafva det
så, men gossen må gå hem, ty han skulle blott vara
mig till hinder.»

Värdshusvärdens son aflägsnade sig, efter att
hafva sagt ett höfligt godnatt till oss båda.

Till en början befalde jag Heinrich att
qvarblifva vid trädet, medan jag gjorde ett slag kring
platsen, för att taga den i närmare betraktande.
Jag kunde i mörkret icke räkna våningarnes antal
i detta hus, men jag kunde åtminstone se, att det
var ganska högt. Intet enda fönster var upplyst
på den sida, der vi befunno oss. — Vi öfverenskommo
att, om någondera af oss förnumme något
ovanligt eller behöfde den andres hjelp, skulle tre
skarpa hvisslingar gifva detta till känna.

Sedan detta blifvit aftaladt och Heinrich blifvit
förmanad att hålla noggrann utkik, framför allt
på porten, begaf jag mig på väg, undersökande
omsorgsfullt hvarenda tum kring husets yttervägg.
Men jag hade redan hunnit till det ställe på
motsatta sidan, hvarest planket vidtog och slöt sig
intill muren, och hade likväl icke upptäckt hvarken
något ljud eller någonting annat, som kunde gifva
mig en ledning. Huset tycktes vara fullkomligt
obebodt eller åtminstone befunno sig dess invånare
i fullkomlig stillhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free