- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
350

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljud, som jag hade hört, då jag nyss stod utanför
planket, hade kommit just inifrån detta rum, till
hvilket det upplysta fönstret hörde. Jag öfverlade
redan med mig sjelf, om jag borde tillkalla den
utanför stående tjenaren, innan jag gjorde något
försök att intränga i den hemlighetsfulla boningen.
Då uppfångade plötsligt mina öron ljudet af en
qvinlig röst, hvilken sjöng följande strof med ett
klagande tonfall:

Ack! Hvarför skall jag fången vara,
Som rädda fogeln i sin bur?
Ack! hvarför kan jag icke fara
Min kos igenom denna mur?
Skall jag som fånge alltid sitta?
Skall aldrig den jag håller kär
Mitt undandolda gömsle hitta?
Skall evigt jag förblifva här?
O! nej, han kommer! Aldrig än
Jag tviflat på mitt hjertas vän.



»Nej, han kommer,» upprepade jag omedvetet.
Denna röst, denna sång trängde till mitt hjerta, ty
jag igenkände verkligen sångerskans sköna stämma.
Intet tvifvel! Här, innanför denna mur, befann sig
Aurora Strahl. Bland tusende andra röster skulle
jag hafva igenkänt hennes, som bodde i mitt hjerta.

Det är troligt, att jag något för högt uttalade
orden: »nej, han kommer», ty sångerskan tystnade
och jag såg efter få ögonblick en fin, hvit hand
nedrycka förhänget, som för mig hittills hade dolt
det inre af huset. Aurora Strahl stod framför mig,
skönare än någonsin genom de tårar, som fuktade
hennes ögonvrår. Säkerligen igenkände hon äfven
mig, ty hon skyndade efter ett i rummet stående
bord och lyckades, genom att stiga upp på detta,
nå fönsterhaken. Med feberaktig brådska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free