- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
351

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplyftade hon denna och stötte upp fönstret, i samma
ögonblick, som en grof och smutsig karlhand lades
på hennes arm och våldsamt ryckte henne ned af
bordet.

Jag såg nu tydligen en groflemmad karl, hvilken
med en häftig rörelse af sin arm slungade den
unga flickan längre bort i bakgrunden af rummet,
hvarefter han uppsteg på bordet, för att stänga
fönstret, troligen icke anande, att han i sjelfva
fönsteröppningen skulle möta en fullt väpnad krigare.
Jag förmodar, att karlen dittills icke hade märkt
min närvaro, utan trodde sig allenast hindra ett
försök till flykt. Möjligt är också, att ungmön
någon gång tillförne hade försökt att undfly på den
vägen.

Då jag varsnade karlens anstalter till att åter
stänga fönstret, fann jag det vara tid att träda
emellan. Raskt och beslutsamt inträdde jag i
fönsterluften och karlen, som så oförmodadt befann
sig ansigte mot ansigte med mig, tumlade förskräckt
baklänges ned på golfvet — ett fall, från hvilket
han skyndsamt uppreste sig, dock icke förrän jag
hade hoppat ned på golfvet och stod med draget
svärd för att helsa honom välkommen från hans
ofrivilliga och opåtänkta luftresa.

Knappt hade jag satt fötterna på golfvet, förrän
Aurora ilade fram och kastade sig till mitt bröst,
der jag ett ögonblick qvarhöll henne, hårdt
kringsluten af min starka arm. Förtroendefullt lutade
hon sitt hufvud mot min skuldra och hviskade:

»Jag visste, att du skulle komma. Jag visste
det!»

»Ja, älskade,» hviskade jag i hennes öra, »äfven
jag visste, att jag skulle finna dig åter.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free