- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
352

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dock — det var föga tid att sysselsätta sig med
älskogstal. Jag hade ju framför mig en fiende,
hvilken först måste affärdas. Ännu krälade han på
golfvet, men snart skulle han stå stridsfärdig framför
mig. Jag förde derför Aurora bort till ett säte,
hvarest jag med mildt tvång nödgade henne att
sitta, medan jag skulle afgöra saken med min
vederpart.

Sedan ungmön hade blifvit öfvertalad att sätta
sig, vände jag mig mot karlen, hvilken just i detta
ögonblick ändtligen hade hunnit uppresa sig ur
sin obehagliga ställning. Med draget svärd
afvaktade han mitt anfall.

Det tycktes mig vara en man af ringaste stånd.
Klädedrägten var osnygg och tydligen icke ursprungligen
förfärdigad åt honom. De åtsittande benkläderna
och de smala rockärmarne syntes allvarsamt
hotas med att söndersprängas af hans grofva ben
och armar. En slokig hatt betäckte hans hufvud,
medan ett par trasiga skor, så godt sig göra lät,
öfverskylde den fullkomliga frånvaron af strumpor.
Sådan var den man, med hvilken jag nu gick att
mäta mina krafter och min vapenskicklighet.

Redan vid de första huggen kunde jag förstå,
att karlen nästan var helt och hållet okunnig i
bruket af det vapen, som han bar. I stället för att
tålmodigt parera mina hugg och passa upp på ett
gynnande tillfälle att tillfoga sin motståndare skada,
svängde han svärdet i blind ifver, tydligen i den
tanken att hela fäktkonsten icke är annat än en
öfning att hugga blindt i luften, lika godt om
huggen träffa eller icke. Naturligtvis dröjde det
under sådana förhållanden icke länge, innan karlen
föll, svårt träffad i bröstet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free