- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
364

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En utflykt till Tyrolen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

par, som gör sin bröllopsresa, och om våra fiender
hafva spioner ute, så lära vi då svårligen kunna
väcka deras misstankar. Deremot om jag färdades
i min krigareskepnad och du i din sedvanliga dyrbara
prydnad, skulle våra fiender snart blifva ledda
i våra spår.»

Ännu en stund samtalade vi med hvarandra
om de försigtighetsmått, som borde vidtagas. Bland
annat beslöto vi att uttåga ur staden under
nattens mörker, på det att om möjligt ingen fiende
skulle märka vårt förehafvande. Efter en öm
omfamning lemnade jag Aurora för att i staden
anskaffa de persedlar, som voro af nöden såväl till
hennes, som till min förklädnad. I en bod, hvarest
man idkade handel med aflagda kläder, fann jag,
efter mycket sökande, hvad jag önskade. På
hemvägen från boden till värdshuset såg jag konungen,
hvilken återvände från sin färd, åtföljd af en skara
ryttare. Jag kunde således på eftermiddagen, när
jag begaf mig till honom, vara viss om att träffa
honom hemma. Han beviljade då utan svårighet
min bön om tillåtelse till den färd, jag ärnade
företaga. Vänliga helsningar sände han till Aurora,
hvilken han väl mindes. Då jag tog afsked, sade han:

»Jag drager troligen härifrån till Nürnberg, dit
jag förnimmer att Wallenstein möjligen ärnar sig.
Der måste du så fort som möjligt stöta till hären.»

Nu var allt redo till afresan och vi afvaktade
blott mörkrets inbrytande, för att begifva oss på väg.

När jag, efter att hafva iklädt mig den bruna
borgaredrägten, inträdde till Aurora, kände hon till
en början icke igen mig, och när hon slutligen
blifvit öfvertygad om, hvem hon hade inför sig,
brast hon ut i en hjertlig munterhet, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free