- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
365

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En utflykt till Tyrolen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framkallades af mitt utseende i den för mig ovana drägten.
Jag deltog i hennes löje och vi liknade i detta
ögonblick ett par glada barn, hvilka fröjdas öfver
— ingenting. Det är förunderligt med kärleken,
att den kastar ett rosenskimmer äfven öfver sådana
tillfällen i lifvet, då man umgås med ganska
allvarliga ting.

Slutligen hade mörkret fullständigt inbrutit och
vi kunde begifva oss på väg. Hästarne framfördes
af Heinrich, som hade fått befallning att med
djuren begifva sig i förväg till stadsporten. Vi skulle
till fots tillryggalägga vägen genom staden. Denna
anordning hade i sista stunden blifvit beslutad,
för att ännu mera öka hemligheten af vår affärd.

Utan något äfventyr upphunno vi stadsporten.

Jag hade redan hulpit Aurora att uppstiga på
sin gångare och skulle just sjelf sitta upp, då jag
blef varse en skugga invid muren af ett hus, som
låg några tjog alnar från stället, der vi befunno oss.
Oviss, huruvida det var en menniska eller ett
utsprång i muren, gick jag några steg framåt, för att
se efter, huru dermed i verkligheten förhöll sig.
Troligen skrämd af mitt annalkande, började skuggan
röra på sig och af alla krafter springa inåt
staden. Det hade således icke lyckats mig att dölja
vår resa för alla fiendtliga ögon. Oaktadt alla
försigtighetsmått hade man spionerat på oss.

En smula oroad af denna upptäckt, återvände
jag till mitt sällskap. Min bortovaro hade icke
räckt många sekunder och Aurora hade derför icke
märkt den. Som jag ville bevara henne för oro
och bekymmer, så mycket jag förmådde, ville jag
icke omtala för henne den ledsamma upptäckt, jag
hade gjort, utan gömde den i mitt bröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free