Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En utflykt till Tyrolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Återvänd till edert folk deruppe. Jag vill
smyga mig ned i dalen för att utforska, i hvilken
gård de hafva tagit nattqvarter.»
»Du tror då icke, att de hafva stannat öfver
natten här uppe?»
»Nej, min s—l, om jag det tror! Flickan är
ömtålig för köld. De hafva visserligen sökt tak
öfver hufvudet under natten, och som här icke
finnes någon hydda uppe på berget, måste de vara
nere i dalen.»
»Och hvad skall jag företaga under tiden?»
»Ingenting! I hafven blott att invänta min
återkomst. När jag har utforskat deras boning,
kommer jag tillbaka. I alla händelser lofvar jag, att vi
i morgon i dagningen skola omringa gården, der de
äro, och gripa det resande sällskapet».
»Nå, godt! Jag återvänder då till mitt folk.»
De åtskildes. Ulrik Apfelbaum skyndade nedåt
i rigtning mot dalen, men den andre gick sakta åt
rakt motsatt håll.
Nu voro goda råd dyra, ty vår ställning var
sådan, att vi syntes omöjligen kunna undgå att
blifva upptäckta, så snart det dagades. Många planer
hvälfde jag i mitt hufvud, utan att blifva nöjd
med någon enda. Plötsligt, just då jag var nära
att uppgifva hoppet, fick jag en tanke, hvilken jag
genast helsade med ett jublande, ehuru icke högt
uttaladt:
»Det måste lyckas!»
För att kunna utföra min plan, återvände jag
in i grottan och väckte så tyst som möjligt Heinrich,
hvilken jag befalde att med mitt svärd i handen
hålla vakt vid ingången och förmena hvar och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
