Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XV. En utflykt till Tyrolen
- XVI. På rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läppar mottog den sista kyssen under denna vår
sammanvaro.
»Kärlek och trohet in i döden!» upprepade jag,
då jag från en höjd utanför staden kastade en sista
blick på dessa husrader, der min trolofvade nu hade
funnit ett hem.
*
XVI.
På rekognoscering.
Allt sedan Tillys död hade kejsaren och hans
anhang icke kunnat sägas ega någon härsmagt att
uppställa emot den svenska hjeltekonungen, ty de
små hopar af kejserliga knektar, som voro spridda
här och der och hufvudsakligen lefde af rof och
plundring, kunde knappast vara till någon nytta,
isynnerhet som de saknade anförare. Följden häraf
blef naturligtvis, att svenskarne kunde göra oerhörda
framsteg. De stodo redan nära nog i hjertat af
fiendens land.
I denna nöd måste kejsaren söka hjelp hos
samme Wallenstein, som han en gång förut hade
förskjutit. I alla hans stater fans ingen annan, som
kunde bistå honom, ingen annan, som egde förmågan
att framtrolla härar liksom »ur intet». Kejsaren
underkastade sig förödmjukelsen att bönfalla
om Wallensteins hjelp, men i sin stolta förmätenhet
dröjde denne ganska länge, innan han biföll
kejsarens ödmjuka begäran och, när det slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/prflink/0381.html
