- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
388

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På rekognoscering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemnade jag vårt läger till fots, då mörkret hade
inbrutit.

Utan äfventyr anlände jag ända fram till en
nyss uppkastad förskansning. Just som jag skulle
stiga öfver denna och hade lyftat den ena foten upp
på dess öfverkant, medan den andra stod till
hälften nedsjunken i den lösa mullen — just då kände
jag mig gripen af ett par starka armar, hvilka
fortare än tillärnadt var förflyttade mig upp på vallen.
På grund af denna kraftiga och oförmodade hjelp
förlorade jag jemvigten och föll i samma ögonblick
som min hjelpare släppte sitt tag.

»Hvad är du för en äfventyrare, som smyger
omkring här nattetid? Du torde näppeligen vara
stadd på goda vägar.»

»Skäms du inte att öfverfalla mig på mina egna
egor? Och hvad är detta för jordhögar, du tagit
dig friheten att uppkasta här? Vet du inte, att dessa
kullar höra till gården min, som jag ärft efter min
fader och som gått i arf från den ene till den
andre i vår slägt under en grufligt lång tid?»

Jag försökte, under det jag talade detta, att på
bästa sätt efterhärma det språk, som talades af
folket på denna ort. De ord, jag yttrade, voro
ämnade att öfvertyga mina fiender om min egenskap af
bonde, för den händelse flera knektar skulle
befinna sig i närheten. Men så snart jag hade
öfvertygat mig derom, att jag var ensam med den, som
så oförsynt hade gripit mig, och att de andre
befunno sig längre bort kring sina lägereldar, ansåg jag
all förställning vara öfverflödig. Som karlen hade
ett skjutgevär i handen, vågade jag dock icke öppet
anfalla honom, emedan han i sådan händelse hade
genom ett skott kunnat väcka de andras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free