Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sålunda dröjde det icke länge, innan jag
befann mig i skuggan af en sten få steg ifrån en grupp
kroater. En ölstånka gick flitigt omkring i laget
och bidrog att öka dessa menniskors naturliga
fallenhet för att bullra, svärja och stoja.
»Sjung en stump för oss!» utropade en, hvars
ansigte vittnade om mycken grymhet och otyglade
lustar.
»Om I viljen tiga en stund, så skall jag låta
eder få del af en ny visa, som jag hörde sjungas
af officerarne härom dagen. Men, för...., det är
väl lika omöjligt att tysta munnen på er, som på
en sladdrande papegoja.»
»Tyst!» ropade flera röster på en gång.
Men det oaktadt fortforo några med sitt prat
och oväsen. Dock tycktes sångaren i grunden icke
fråga derefter, ty han började likväl att sjunga.
Ett par verser ur hans sång minnes jag ännu och
vill icke undandraga dem för den, som i framtiden
läser dessa rader, emedan de kunna tjena såsom
ett litet vittnesbörd om den dåliga anda, som rådde
i Wallensteins från alla håll sammanrafsade här.
När man sista droppan tömmer
Ur sin bägare, man glömmer
Alla mödor och är nöjd.
När man får till barmen trycka
Rosenröda mön, hvad lycka
Öfverväger denna fröjd?
Hvarför är väl rosen skapad,
Om ej för att blifva kapad
Af den första, bästa hand?
Det är qvinnans enda ära
Att bli plockad — sådan lära
Hyllar man i hvarje land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
