Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit bortröfvad från Innsbruck eller har du upptäckt
något nytt anslag mot mitt lif?»
»Intetdera, min konung! Dock är det om en
sak af icke ringa vigt, som jag skulle vilja tala.»
»Jag visste väl, att någonting vigtigt är på
förde. Låt höra!»
Konungen satte sig ned. Hans ansigte hade
återtagit sin sedvanliga mildhet och hans röst röjde
icke mera någon vredgad eller upprörd
sinnesförfattning.
Jag förtäljde nu om mitt besök i det fiendtliga
lägret och om lifsmedelstransporten, hvilkens
ankomst med stor längtan motsågs af Wallenstein
och hans följe, som säkerligen kunde anslås till
hundratusen menniskor, då man äfven beräknade
qvinnor, fordrängar, trosspojkar, betjenter och
dylikt folk.
Konungen yttrade sig icke genast, då jag hade
slutat min berättelse.
»Hvad synes dig?» utropade han sedan. »Det
vore ett godt skämt, om vi kunde draga denna
läckra bit ifrån Wallenstein just i det ögonblick,,
då han är nära att föra den till munnen. Vill du
åtaga dig den saken?»
»Herre konung! Till detta företags utförande
erfordras minst femhundra ryttare och det är icke
vanligt, att en ringa fänrik sättes att befalla öfver
en så stor styrka. Icke heller lära min skicklighet
och mina insigter räcka till.»
ȁh, min son, hvad skicklighet och insigter
vidkommer, så tror jag, att du vid ett slikt företag
kan mäta dig med de fleste, och hvad den andra
invändningen vidkommer, att en fänrik icke skulle
kunna ställas i spetsen för huru stor styrka som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
