Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke sen att begagna sig af den återvunna friheten, ja,
hans afträdande skedde så hastigt, att han till och
med glömde att taga afsked.
Mig återstod således nu icke något annat, än
att fortsätta färden genom staden och på den
öfverenskomna mötesplatsen sammanträffa med de andra
afdelningarne. Desse, som hade färdats i en
kroklinie, då deremot jag hade haft min väg rakt fram,
ankommo något senare än jag till stället. Icke
heller någon af dem hade sett en skymt af
transporten.
»Nå, framåt då i Guds namn!» ropade jag. »Icke
långt härifrån lärer ligga en liten stad, som heter
Weiden. Jag hoppas, att vi der skola blifva
lyckligare.»
Klockan var säkerligen öfver tre på morgonen,
innan vi kommo i närheten af denna stad. Redan
utanför Weiden kunde jag förstå, att någonting
ovanligt der föreginge, ty från det inre af staden
framträngde ända till oss ljudet af rop, sånger och
det skrän, hvarmed en tygellös folkhop plägar gifva
sin närvaro till känna. Mitt öra, som, under det
hästarne fingo flåsa ut, uppmärksamt lyssnade, tyckte
sig äfven bland det öfriga sorlet förnimma boskaps
råmande.
»Intet tvifvel!» utropade jag. »Här finna vi dem.
Vi följas alla åt denna gång.»
Sägande detta, satte jag min häst i rörelse. Vi
intågade i Weiden. Allt tydligare blef ljudet af
skränande menniskor och äfven om närvaron af
nötkreatur fingo vi hörbara vittnesbörd.
Slutligen anlände vi till torget och jag lät min
trupp göra halt i sjelfva mynningen af gatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
