Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon berättat för henne, att man på torget fick bröd
för intet, och hon hade skyndat att infinna sig.
Det gjorde mig hjertligt ondt om den fattiga qvinnan.
Hennes ansigte hade detta askgråa, men dock
bleka utseende, som vanligen bäres af den verkliga
nödens barn. Dertill var hon mager och såg i alla
andra afseenden lidande ut.
Tryckande sitt barn till bröstet, grep hon ett
bröd — ett enda! Hon hade icke krafter att
medtaga flera, ty hon hade ju barnet att bära. Aldrig
glömmer jag den glädje och lycka, som strålade i
hennes anlete, då hon nu åter ville skynda bort.
Emellertid trädde jag i hennes väg och ärnade
tilltala henne, men hon blef förskräckt och tappade
i sin rädsla, icke barnet, det höll hon så säkert
fast, som om hvarken lif eller död kunnat skilja
dem åt, nej, men hon tappade brödet, öfver hvars
egande hon nyss hade gladt sig.
»Jag trodde .... jag tänkte, att .... att det var
tillåtet», stammade hon och en tår stal sig fram i
hennes öga.
»Ja visst, goda qvinna, behåll du ditt bröd!»
Jag upptog det från marken och räckte det
åt henne.
»Ack, tack! tack! gode herre. Jag är
verkligen i stort behof af brödet, annars skulle jag ....»
»Vänta!» sade jag, och vändande mig ifrån henne
ropade jag två af mina ryttare. »Tagen så mycket
bröd, I förmån bära, och bringen det hem till denna
stackars qvinna!»
Jag hade den glädjen att se, att de båda
karlarne täflade om, hvilkendera som skulle kunna
medtaga de flesta bröden. Qvinnans nästan vilda
tacksägelser och glädjeyttringar förbigår jag så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
