Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta för vår seger nödvändiga underverk
inträffade verkligen. Mitt öra uppfångade en
trumpetsignal på ett afstånd, som dock tycktes vara
ganska betydande. Då jag, ett ögonblick blott, drog
mig ur stridshvimlet för att kunna mera
obehindradt göra mina iakttagelser, såg jag en
oöfverskådlig rad af svenska ryttare i ilande fart nalkas
från Nürnberghållet. Det föll mig då in, att
konungen hade skickat ut denna starka trupp för att
möta mig — något, som jag sedermera fann
verkligen hafva varit förhållandet.
Glad öfver den undsättning, som nalkades,
störtade jag mig åter in i striden, men hade knappt
hunnit blanda mig i hvimlet, förr än våra vänner
voro framme och höggo raskt in bland fienderna.
Jag såg, att en del af svenskarne drogo förbi oss,
och förstod, att de ärnade sig till eftertruppens
undsättning.
Föga är mera att förtälja om denna blodiga
strid. Skymningen hade ännu icke hunnit inbryta,
då de sista lemningarne af Wallensteins sju
regementen flydde bort i alla rigtningar och lemnade
oss i oqvald besittning af det rika bytet. Under
stridens oreda hade en skara kroater lyckats
bortdrifva ett femtiotal af nötkreaturen, men äfven desse
blefvo upphunne ock djuren förda tillbaka, medan
kroaterne följde sina kamraters exempel att fly.
Klockan var fyra andra morgonen, när vi drogo
in i svenska lägret. Der helsades vår ankomst med
lifliga hurrarop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
