Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försåt, men tyvärr kom jag försent till ort och
ställe. Striden var redan slutad.»
»Och det ganska lyckligt för oss, såsom du
nogsamt kan märka.»
»Jag är glad deröfver, men skulle varit ändå
gladare, om jag hade kunnat spara eder den leken.
Hade icke den förb.... munken gifvit mig så mycket
att göra, skulle jag visserligen hunnit fram.»
»Nå, hvad nyheter medför du?»
»Goda, herre; åtminstone hoppas jag det. Jag
har troget som en skugga följt munken ända till
en liten bergfästning, som ligger en half mil
härifrån, och der befinner han sig nu.»
»Och qvinnan .... den sjuka ....?»
»Äfven hon är på samma ställe, men jag
misstänker, att fruntimret icke är så sjukt, som
munken uppgifvit på de ställen, der han under vägen
stannat och der jag varit samtidigt med honom,
ehuru dold.»
»Och hvad skäl har du till en sådan förmodan?»
sporde jag.
»Ah, fänrik, I skullen sjelf hafva hört det
nödrop, som hon en gång upphäfde, så haden I säkert
delat min öfvertygelse. Jag föreställer mig, att
munken hade belagt hennes mun med kafvel, så
att hon icke kunde ropa, men en gång lärer det
hafva lyckats henne att för ett ögonblick befria sig
derifrån, och då ropade hon. Dock var det
ingalunda med en dödssjuk menniskas svaga röst, utan
det var med en ung och frisk qvinnas välljudande,
starka stämma, som hon ropade, och om
jag icke misstager mig alltför mycket, hörde jag
ordet »hjelp» i förening med edert namn, fänrik!»
Jag tror, att jag rodnade en smula, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
