Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa föreställningar, om hvilkas öfverensstämmelse
med sanningen jag blef alltmera öfvertygad,
ju längre mina blickar hvilade på borgen, voro
emellertid icke egnade att uppfylla mig med glada
förhoppningar. Jag insåg fullväl, att jag med tjugofem
ryttare och en dertill (nämligen Trogen) icke
skulle kunna med våld blifva herre öfver denna
bergfästning. Hvarje försök dertill skulle vara ett
vansinne och jag kunde icke ett ögonblick
öfverlenma mig åt tankar derpå, ty det var alltför
tydligt, att vi skulle omkomma till sista man vid det
försöket. Dock, in i borgen måste jag, i trots af
alla hinder.
Jag försökte uppgöra den ena planen efter den
andra, men alla blefvo de lika fort förkastade, så
snart de blefvo lagda under sunda förnuftets
domvärjo. Förgäfves blickade jag omkring mig bland
mitt folk, liksom om jag af dem hade kunnat vänta
något dugande förslag, men öfverallt möttes jag af
idel frågande blickar och af anleten, som voro ännu
mera bistra, än vanligt.
I detsamma nalkades Trogen och lade sig ned
vid min sida i skyddet af en buske, hvars grenar
voro tillräckligt vidsträckta, för att kunna lemna
skydd åt oss båda.
»Hvad synes eder?» hviskade han.
»Den är oss alltför stark och vi lära aldrig
intaga den med våld.»
»Med våld? Nej, dertill äro vi alltför få och
dessutom sakna vi det vigtigaste, nämligen
kanoner, kulor och krut.»
»Jag medgifver, att saken synes omöjlig.»
»Dock gifvas det ju äfven andra utvägar, än
våld?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
