Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när vi en gång väl äro inkomne inom fästningens
murar.»
»Nåväl, äfven deri måste jag gifva dig rätt. I
afton, sedan månen uppgått, vilja vi skrida till
verket. Känner du emellertid vägen till foten af
berget?»
»Ja, herre, stora vägen, på hvilken I färdadens
hit, leder förbi bergets fot, på ett afstånd af till
det högsta trettio alnar.»
»Så vilja vi då ofördröjligen återvända till våra
kamrater och jemte dem skyndsamt åter nedstiga
på vägen.»
»Nej, herre, det är icke min mening.»
»Nå?»
»Jag anser det vara klokare att häruppe på
höjden afvakta aftonens inbrytande och månens
uppstigande på himlen. Jag har verkligen två
vigtiga skäl till denna min mening. Viljen I höra
dem?»
»Javisst, min tappre kamrat!»
»För det första kunna vi från den plats, der
kamraterne nu äro, hålla utkik på den till borgen
ledande vägen — en omständighet, hvilken är af
ganska stor vigt, då det ju ligger i vårt intresse
att hafva kännedom om hvem som går ut och in
derstädes. Särskildt böra ju munken och hans
sköna fånge vara föremål för vår uppmärksamhet.
Nedifrån vägen, der vi ändå måste försöka att hålla
oss dolda till aftonen, skulle all utsigt till
fästningen för oss vara stängd. Medan vi låge dernere,
skulle munken kunna fly bort med sitt byte och
snart befinna sig i säkerhet långt inne i Böhmen,
dit vi icke skulle kunna våga att följa honom.»
Jag ryste vid denna tanke. Trogens första skäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
