- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
456

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydlig, men efterhand som berget reste sig
brantare och äfven mina kroppskrafter begynte mattas,
blefvo företagets svårigheter större. Mången gång
måste jag till fäste för hand eller fot åtnöja mig
med en liten sten eller en svag trädrot, åt hvilken
jag, om denna bergvandring företagits för nöjets
skull, ingalunda skulle hafva velat anförtro mitt
lif. Nu deremot måste äfven det minsta räknas
såsom en vinst.

Långsamt gick det uppåt utan ett enda
ögonblicks hvila, men då jag hunnit, såsom jag kunde
tycka, halfvägs uppför branten, måste jag hvila,
innan jag förmådde fortsätta färden. Stödjande mig
med foten mot en utskjutande klippspets, lät jag
händerna sjunka ned utmed min sida, under det
att jag lutade kroppen mot det kalla berget. Nu
kunde jag icke beherska min åtrå att blicka ned i
djupet. Varsamt vände jag hufvudet åt sidan —
en rörelse, hvilken lätt kunnat blifva en orsak till
mitt förderf.

Djupt nedunder mig såg jag vägen, buskarne
på bergväggen och trädtopparne vid bergets fot.
Jag hisnade — en kall rysning lopp utefter
ryggraden — det svartnade för mina ögon. Åsynen af
denna gapande afgrund, öfver hvilken jag hängde,
jemte medvetandet om svagheten af det stöd, åt
hvilket jag hade anförtrott mig, var i sanning
förfärande. Jag tyckte mig falla. Förtviflan,
vansinne — annorlunda kan jag icke beteckna de
känslor, som nu strömmade igenom min själ. Jag var
nära att förlora medvetandet och jag skulle
ovilkorligen hafva fallit, om icke Guds skyddande hand
hade bevarat mig. Att han gjorde detta, det
tillräknar jag icke mig såsom någon förtjenst. Jag hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free