Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag antog den port vara belägen, genom hvilken
jag hade lofvat att insläppa mina kamrater.
Afpassande mitt uppstigande så, att jag befann
mig uppe på muren, då vaktposten vände mig
ryggen, var jag således tryggad mot en möjlig
upptäckt i det ögonblick, då jag uppreste mig. Snart
stod jag upprätt på muren, öfverläggande med mig
sjelf, huru jag nu skulle kunna befria mig ifrån
den vaktgörande soldaten. Snabbt fattade jag mitt
beslut.
Förvissad derom, att det icke skulle lyckas
mig att obemärkt smyga mig på honom bakifrån,
beslöt jag att djerft begifva mig honom till mötes.
Härvid beräknade jag, att krigaren, som icke hade
bevittnat mitt uppstigande, skulle i det längsta anse
mig tillhöra borgens besättning och icke tänka på
hvarken anfall eller försvar, förr än det vore försent.
Denna plan var djerf och kunde lätt misslyckas.
Karlen kunde hafva skarpa ögon och redan på
afstånd igenkänna mig såsom icke hörande till
besättningen. Huru lätt skulle det då icke vara för
honom att sända mig en kula, som för alltid
betog mig möjligheten att rädda min älskling? Eller
om han än icke gjorde detta, så kunde han dock
genom ropande kalla besättningen upp på murarna.
I hvilketdera fallet som helst skulle mitt företag
vara omintetgjordt.
Men intet af allt detta inträffade. Karlen kom
mig helt lugnt till mötes, ja, han ändrade icke ens
den hvilande ställning, som hans skjutgevär intog
på hans skuldra. Möjligen ansåg han mig för att
vara befälhafvaren, som i nattens stillhet begifvit
sig ut att öfvervaka slottets säkerhet. Månens ljus
var också så matt och ringa, att han omöjligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
