Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En eröfrad borg och en återfunnen brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ledsagade af vår fånge, vandrade jag och Färdig
genom en lång gång, vid hvars ändpunkt vi
funno en trappa, som ledde ned till de lägre
regionerna i detta fäste. Som vi hade en lykta med
oss, gick nedstigandet ganska lätt för sig; fången
gick derefter vidare framför oss genom ännu en
gång, hvilken dock var kortare än den förra. Här
stannade han slutligen framför en dörr, sägande:
»Nu äro vi vid målet!»
Jag aflyftade bommen, hvarmed dörren var
tillspärrad, och inträdde.
En sekund till och Aurora låg i mina armar,
under det tårar af glädje och lycka strömmade
utför hennes sköna kinder.
»Älskade,» utropade hon, »huru har du kunnat
intränga ända hit?»
»Jag har varit nödsakad att eröfra hela borgen
för att kunna befria dig, innerligt älskade brud.
Hvar finnes ett hinder, så mägtigt, att icke en sann
kärlek förmår öfvervinna det?»
»Huru? Har du gjort dig till herre öfver detta
starka fäste?»
»Ja, min Aurora!»
»Då finner jag, huru orätt det är att någonsin
tvifla på försynen. Jag har åtskilliga gånger varit
nära att förtvifla, i den tanken att ingen mensklig
magt kunde förmå intaga denna fasta ort. Och jag
är verkligen nu fri?»
»Ja, du är fri, det vill säga att du är min, min
egen fånge.»
»O, det vill jag för evigt vara!»
Den älskade ungmön slöt sig ännu närmare
intill mig.
Jag förbigår allt hvad vi ytterligare hade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
