- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
481

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Min häst stod med ett väldigt språng på
andra sidan den graf, i hvilken många af mina
kamrater funnit döden. Utefter hela linien trängde
svenskarne fram och fingo landsvägen bakom sig.
Men här mötte oss nya mödor, nya faror.

Den första af de fem Friedländska brigaderna
hade vi inom en halftimma öfverändakastat. En
annan mötte oss och delade snart den förras öde.
Striden var vild, obändig, fasaväckande; ingen fiende
skonades och ingen begärde försköning. Framåt
kommo vi, sakta, men oemotståndligt.

Åter mötas vi af en tredje fiendtlig brigad.
Ropande »Gud med oss!» gjorde vi anlopp mot dess
fasta linie. De kejserliga svarade »Jesus Maria!»
och mottogo oss med eld och svärd. Redan äro
fienderna nära att vika, redan hafva de vändt sig
till flykt. Då såg jag Wallenstein ila fram. Med
sitt svärd högg han ned den främste af sina flyende
krigare och tvingade dem genom hotelser och grofva
ord att ännu en gång vända sig emot oss. Vi voro
hvarandra redan så nära och så sammanblandade,
att det nästan blef omöjligt för någon af parterna
att bruka sina vapen. Jag ryckte en musköt ur
handen på en Wallensteinsk soldat och afsköt dess kula
mot egarens egen panna. Det var i trängseln omöjligt
att ladda den ånyo, ehuru jag hade både kulor
och krut. Icke heller kunde jag draga mitt svärd,
som jag stuckit i skidan, då jag nyss såg fienden
i begrepp att fly. Snabbare än tanken, vände jag
skjutvapnet i min hand, grep kring dess pipa och
begagnade det såsom en klubba, för hvars väldiga
slag mer än en fiende segnade ned. Det var
numera icke fråga om att slåss efter konstens regler
— förbittringen, trängseln, oredan lade derför hinder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free