Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodiga lik trampades af kuirassierernes hästhofvar.
Hans häst aflägsnade sig utan ryttare.
Stenbocks ryttare hade nu hunnit fram och
höggo med raseri in på de kejserliga, under det att
ett smärtsamt rop gick öfver deras läppar.
»Konungen blöder! — Konungen är skjuten!»
Sorg uppfylde min själ, men jag lät mig af
ingenting förhindras att i stridens hvimmel
uppsöka Ulrik Apfelbaum. Ah! Der såg jag hans
munkhätta bland kuirassierernes blänkande
hufvudbonader. Han varsnade måhända äfven mig.
Måhända såg han mina af hämndlust glödande blickar.
Jag vet det icke, men hvad jag vet, det är, att
han flydde och att jag förföljde honom samt att jag
med ett kraftigt hugg gjorde slut på hans eländiga
och brottsliga lif. Han föll, och hästen, som hade
burit honom, sprängde utan ryttare bort öfver fältet.
Nu drog sig striden plötsligt åt detta håll.
Kuirassiererne hade blifvit bringade i oordning och
flydde, förföljde af mina egna och de Stenbockska
ryttarne. Jag befann mig i de flyendes väg.
Jag varsnade, att en af de flyende rigtade sitt
skjutvapen mot mitt bröst. Jag hörde knallen af
skottet och kände i samma ögonblick en stickande
smärta i bröstet. Såsom genom en dimma såg jag
de förföljde och de förföljande ila förbi mig.
Derefter vacklade jag, föll och förlorade medvetandet.
———
När jag åter vaknade, var det natt och
fullkomlig tystnad herskade rundtomkring mig.
Den vilda slagtningen hade slutat. Stridens
demon hade för denna gång lagt sina becksvarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
