- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
485

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vingar tillsammans och satt sig till ro, men ännu
rufvade han öfver slagfältet, der de blodiga kalla
offren för hans raseri hvilade vid hvarandras sida,
vänner och fiender om hvarandra, och bland dem
den störste, den ädlaste man, som jorden någonsin
fostrat — Gustaf II Adolf.

Min första tanke, då jag vaknade upp ur min
domning, gälde den stupade konungen. Den andra
var en undran, hvilkendera parten väl hade
behållit segren.

Fåfängt försökte jag stiga upp. Genom
blodförlust var jag så matt, att jag icke förmådde röra
en lem, och jag kände äfven en smärta i bröstet,
hvilken tvingade mig att ligga stilla.

Länge låg jag så, täljande de långsamma
minuterna. Då varsnade jag plötsligt ett ljus,
hvilket flyttades af och an, liksom om dess egare sökte
någonting. Derefter stannade det en stund stilla,
innan det åter började röra sig af och an.

Vid första åsynen af detta tecken till menniskors
närvaro hyste jag hopp om räddning. Jag
hade redan föresatt mig att ropa efter hjelp, på det
att den kringvandrande menniskan, hvem han än
månde vara, måtte blifva underrättad om mitt
tillstånd och mitt behof af omvårdnad. Men ju
närmare ljuset nalkades till den plats, der jag låg,
desto mera blef det mig tydligt, att ingen hjelp vore
från det hållet att vänta. Hvad han uträttade på
slagfältet, denne nattvandrare, det kan man lätt
förstå, då jag förtäljer, att hans beteende föranledde
mig att frammumla ett:

»Ah! En likplundrare!»

Jag egde endast en enda dyrbarhet, hvilken
jag fruktade att se mig beröfvad. Det var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free