Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och du lefver, min bäste vän! utropade Hans
Färdig. Vi skola nog läka dina sår och gifva dig
helsan åter.»
Heinrichs glädjeutbrott voro temligen
bullersamma, så att Färdig måste förmana honom att
vara tyst, emedan tystnad bekomme mig bäst.
»Hafven tack,» sade jag, för eder möda att
uppsöka mig, men säg mig nu, Färdig, hvems blef
segren?»
»Vår,» svarade han, »vi behöllo slagfältet. Hertig
Bernhard öfvertog befälet, då konungen stupade,
och ledde oss till hämnd och seger.»
»Nå väl, då kan jag lugnt dö, om så är Guds
vilja.»
»Hvem talar om att du skall dö? Nej, min
vän, vi skola föra dig till din trolofvade, och under
hennes vårdande hand skall du säkerligen snart
hemta dig igen.»
»Kanske,» svarade jag med matt röst, »kanske,
nämligen om Gud vill.»
»Förmår du gå?»
»Nej!»
»Nå, då vilja vi bära dig.»
»Skall jag kanske ila efter en bår?» frågade
Heinrich.
»Gör det!» befalde Hans Färdig. »Men låt se,
att du skyndar dig!»
»Så mycket det står i min förmåga!»
Heinrich aflägsnade sig för att hemta en bår,
på hvilken jag kunde föras från platsen. Under
tiden samtalade jag med Hans Färdig, ehuru rösten
alltmera började försvagas på grund af den tilltagande
mattheten. Hans Färdig förmanade mig att
vara tyst, men jag hade så många frågor på mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
