Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver att se dig åter vakna till sans, men du kan
öka min lycka, om du nu lydigt rättar dig efter
läkarens råd.»
Hon höjde sig ned och kysste mina läppar.
———
Under Auroras och gamla Gretchens vårdande
händer skedde mitt tillfrisknande småningom och
efter sju veckor kom en dag, då läkaren tillstadde
mig att både tala och stiga upp. Då först fann
jag, att jag icke hade min fordna förmåga att fritt
röra mig.
»Ah!» utropade jag, »jag är lam!»
»Ja, min älskling,» svarade Aurora, i det hon
slöt mig i sina armar. »Men äfven såsom lam är
du mig lika kär och dessutom är du oförhindrad
att röra benen och den högra armen. Det är blott
den venstra sidan och armen, som äro oböjliga.
»Och skola de alltid förblifva sådana? Jag får
då aldrig mera föra svärd?»
»Kanhända!» svarade hon med ett skälmaktigt
leende.
»Du menar således ....»
».... att du en gång blifver fullkomligt
återstäld? Ja det menar jag verkligen, min älskade!»
»Men, min egen älskade, det synes dock omöjligt.»
»Så säger icke läkaren.»
»Hvad säger han då, dyra Aurora?»
»Han menar, att du efter ett par tre års förlopp
skall vara befriad från detta men.»
»Du skämtar väl icke?»
»Nej, i sanning!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
