Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
kan de dø med rolig samvittighet, konsul!» sa hun
høit og muntert.
Roars blik møtte hendes — han rakte den ene
haanden over bordet mot hende, med den andre
løftet han glasset —
«Skaal Eli!»
Sekundet blev saa bredfuldt for ham — Elis
øine flammet, i dette heftige indvendig-fra, som
gjorde hende saa trolsk vakker. Et nu følte han
hendes levende hud mot sin haand, saavidt rørte
hun den — og barnenes latter naadde ham som
berøring, den ogsaa. Svimmel av lykke tømte han sit
glas. —
Da gjestene var gaat, blev familien sittende litt i
stuen; de snakket om selskapet. Borte fra sofaen,
hvor han sat ved siden av faren, sa Per:
«Tjukke konsul Albrecht fik et lite attak ved
bordet. Mærket du det ikke, far? Han blev blaa. Jeg
trodde sgu, det var første tempo i et sukkerslag.»
«Da han veltet glasset?» Roar saa paa sønnen.
«Jeg ståk ham med en knappenaal,» sa Eli. «Han
var nærgaaende mot mig.»
«Hvad sier du?» manden for op.
«Med benet —» sa Eli.
«Gid, fortæl —» ropte Annik.
«Fy!» skrek Ingrid.
«Han vilde vise, han kan omgaaes kunstnere,»
sa Eli.
Roar Liegaard var blit hvit:
«Den gamle uthaleren! Den fordomte
kvindfolkjægeren! Jeg skal gjøre ved ham!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
