Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Den varte længe, samtalen paa kontoret.
Inde i Ingrids rum var det tyst. Men i stuen hos
Eli sat Sverre paa gulvet og laget trostedoner. Han
bøiet de myke kjeppene sammen i ring og knyttet
snare. Per skulde kjøpe trosten av ham, den stod i
fem og tyve øre stykket i Oslo, men Per skulde faa
den for femten, ogsaa frakten. Hvis han fik fler
end ti . . .
Eli sydde borte ved bordet, lampelyset faldt over
nakken og haarknuten med de store, ravgule naalene.
Hun svarte gutten, naar det trængtes. Hadde hun
bare kunnet fange en lyd fra Ingrids rum — men
ingenting, ingenting. Tyst som graven derinde . . .
Da det rikset til i skyvedøren bøiet hun sig dypere
over sommen.
Sverre sprat op. Indenfor kontordøren stanset
faren og Adolf Andersen.
«Hvor er Ingrid?»
«I kabinettet —» Sverre pekte.
Da gik faren over gulvet og aapnet døren til
Ingrids rum.
lAdolf Andersen vil snakke med dig, Ingrid,»
sa han.
Idetsamme huket smaagutten sig ned, tok efter
en done og blev sprutrød.
«Du kan gaa ut litt, Sverre —» sa Roar, da de
blev tre i stuen. «Ta med dig greiene dine.»
Med kvist og traadnøste og doner klemt ind mot
strikketrøien stoppet gutten paa vei ut —
«Er de kjærester?» spurte han.
«Ja,» sa faren. «Marsj! —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
