Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
för Gustaf I Wasa. Åfven presterskapet räknade en mängd
medlemar, hvilka visserligen i det yttre antagit den nya
läran och den nya culten, men som för visso ännu voro
katholske i sina hjertan och blott afvaktade lägliga tillfällen
att uppreta folket till uppror mot den nye konungen. Man
känner ännu namnen pä åtskillige af dessa ärelöse prester
och hvad särskildt beträffar Småland (det landskap, inom hvil-
ket vår berättelse hufvudsakligen kommer att röra sig) kunna
vi uppräkna kyrkoherdarne herr Escillus Petri i Thorsås,
herr Didrik i Söderåkra, herr Simon i Sunda, herr Anders
i Södra Wi, herr Peder i Åby och dennes medhjelpare i
embetet, herr Göran, samt en viss herr Elof, hvilken till och
med grep till »det lekamliga svärdet», bortkastande det and-
liga, och satte sig i spetsen för en skara af honom sjelf
fanatiserade bönder, med hvilka han öfverföll en konungens
fogde Anders Karlsson och slog honom till döds samt sedan
drog nedåt Blekinge, der likväl fogden i Östra Härad, Nils
Pedersen, satte en gräns för deras framfart och grymheter
genom att gripa dem och vid Linhofda ting pä vederbörligt
sätt afrätta dem.
Till allt detta sällade, sig äfven den omständigheten,
att tyskarne och isynnerhet »de lybske» icke underläto att
på intrigernas väg uppelda hvarje litet missnöje, som för-
spordes i landet, och det är historiskt bevisadt, att bonden
Jon Andersson, hvilken höjde upprorsfanan i Småland, verk-
ligen år 1537 företog en resa till Lybeck, der han dels in-
ledde förbindelser med det mägtiga Planseförbundet, dels
slöt ett ordentligt förbund med Behrend von Mehlen, Erik
af Hoja, Brockenhausen och andra illasinnade mot konung
Gustaf. I betraktande af reformationsfiendernes stämplingar,
de lybeckske krämarnes uppviglingar och allmogens danska
sympatier samt oroliga sinne, synes det verkligen, som om
Gustaf I vid denna tid satt mindre säkert pä sin tron, än
man eljest kunde vara böjd för att tro, då han var omgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
